Det eviga kvinnliga. Hm… vad är det? I egen tolkning finner jag mig själv i det som passar mig i detta nu. Under lång tid var jag under inspiration av dessa bilder av kvinnor som behagade och som ägnade mycket tid åt att bli behagfulla. Men bilder från förr var bara så… så ljuva att se på. Efter Nina Björks Under det rosa täcket, påbörjades förändningen. Allt kom i ett annat ljus. Bilden av det kvinnliga hamnade i ett vänteläge. I sinom tid fann jag min egna form, men okomplicerat var och är det inte. Mitt sinnliga, spröda jag tillåts samsas med allt det andra som också är jag. Det är vackert med det vackra så är det bara. Alla kan nå till en viss förfining utan att glömma sig själva. 
