Ljusning

Tiden till starten av höstens lärande närmar sig. Barnen de stora längtar – denna gång. Kan det vara… vi bytte från storstor skola till litenliten? För lugnet och kanske att bli synliga. Jag inväntar egna tiden hemma nu – med liten toksötis och fem katter vansinniga och vackra. Med årsvis av studier som tog min tid i anspråk och gjorde mig än mer sårbar och tvivlande, är en ljusning på väg. Tider att passa, någon som kräver din aktivitet i ett visst syfte: detta upplägg av livet passar inte alla, inte mig. Variation blir nödvändig, annars stannar min inre glädje. Ett liv, en vardag, innehållande avlämningar och avhämtningar av de små, de som är ens käraste, liknar tristess och frånvaron värker. Så har dock flera av de flesta disponerat sina liv. Vi äger inte våra liv, vi lånar ut livskraften till ett samhälle som kräver. Ett samhälle som inte är jag – aldrig varit. Finna min lilla plats däri blir ändå en nödvändighet. Så då gör jag det. Men på mitt sätt.