I tiden som var, fanns en gång en skog. I skogen ett hus och en gammal smedja och en vidunderlig trädgård. Som jag älskade denna plats, som jag stannade upp och stillade mig och bara fanns där. När så min lilla mormor tog stigen till en annan dimension, så försvann platsens magi som omgav skogen, huset, smedjan och så även trädgården - glansen och lockelsen och allt det vackra var borta och kom aldrig tillbaka. För det var hon, lilla Alva som i egenskap av sig själv och sin utstrålning gav mig den frid och glädje jag kände i hela den omgivande naturen. Utan henne tomhet. Men inom mig bär jag minnen och de är alltjämt levande.
