13 november 2008

Landet i mitt hjärta ändå

Nu söker vi ju boende nära jobb, skola, affär, mormor… Så nära som vi redan bor fast större. Men det var ju det där med drömmen om att bo all sin tid på LANDET, en dröm som alltid bott långt in i mitt hjärta. Där kunde jag odla vår mat, ha fler djur och utveckla min ekodröm. Det får nog bara vara en dröm för praktiskt blir det inte för oss. Vi har nämligen ingen bil och en bil (kanske två) blir då en nödvändighet om landet är fasta hemmet och det är ju så att trots att miljöbilar finns så är: ingen bil en bra bil – för miljön. (Men skulle vi bara ha en liten sommarstuga någon gång, har jag en galen tanke om att vi åker buss(!) dit med alla barn och djur och packning och… – hur det blir med det får framtiden ge mig en instruktion om. Men jag vill aldrig att något ska vara omöjligt!) Jag vet att bilar behövs ibland, jag ser bara på min älskade syster som bor fint och vackert långt ute på landet. Utan bil vore det omöjligt, så är det. Det är sådant människan får ta. Man får det bra på ett sätt men förlorar något annat. Inget är nämligen totalt frid och helrätt oavkortat alltid. Då det är en ekonomisk mycket stor fråga det där med bil också, så blir nog valet att vara nära staden det enda framkomliga för oss just i detta nu. Förutom att ständigt låna bil av min underbara mamma (det har gjort mig bekväm), så måste en annan lösning framkomma och vi tror att vi funnit en idé som inte bara är tomt prat. Det är något vi tänkt på förr också, men då denna idé är relativt dyr (men inte som en bil!) så har vi tvekat. Nu kan vi inte tveka mer, vi måste bli praktiska någon gång. När vi ska skjutsa barn hit och dit, när vi ska storhandla (varannan dag!) och när vi ska få vår dagliga motion - så måste en fraktcykel flytta hem till oss. Men vilken? Christianiacykeln är ju den som alltid varit i diskussionen och den är fin och skulle passa oss så himla bra.

(Bild lånad av Christiania bikes)