I femton år har vi nu funnits i varandras blickomfång.Den medvetna blicken har stundtals tappat fokus.
Av självklarheten möjligtvis.
Det vi ser nu - det varar.
Det vi ser nu - det stannar i blicken
och fotograferas till ett inre bildminne.
Återvunnet brukar jag hävda är bäst.
Och återvunnen kärlek är ljuvlig, djup och innehar en styrka -
svår att beskriva.
Älskar tidens gång, den ger det inre ett annat lugn
och någon slags tacksamhet infinner sig.
Återvunnen kärlek är för övrigt klart underskattad.
