Tydlighet.Närvaro.
Angående mig, ja för att öva mig till detta.
Landets tystnad kan befrämja dylikt.
Annars sanslösa loppisställen.
Men guldfynd för oss - gammalt, vackert.
Hemlängtan slog till och utan staden förirrar sig mina tankar numera
alltför långt bort bland alla uråldriga träd och oändliga vyer.
Landet - de otaliga loppisen ger landet klart merpoäng -
fastän mer eko står att finna i staden
är min klart subjektiva och möjligen lite överilade tanke.
Dock allt bilfarande till de mest undersköna platserna
och landsortsaffärernas icke digra utbud av ekologi -
ger en förundran i mitt sinne.
Landet torde ju vara ekologins hemvist.
Ljuvliga land - men baksidan slår hårt -
bilar, traktorer och lastbilar! -
som de stör friden.
Jag vill drömmen om landet.
Jag vill poetiska syner.
Utslaget hår och vackra kläder bland träden
och blommande dofter och mjuka mossbäddar
och solgläntan väntar och naturen är mystik
och jag är ett med min natur
och inget praktiskt
bara underbara skönhetsupplevande stunder.
I skogen föddes min själ - har jag alltid tänkt.
I skogen i Småland, i min mormors skog.
På en sten kunde jag sitta i tystnad, förundrad över stillheten.
En fågels skri, men tystnad ändå
och jag hämtade mig åter in i mig själv.
Då var det så.
Nu, en saknad som rymmer allt och alla som var i min tid då,
en saknad som inte har något slut.
