Torsdagar ter sig numera som en rutindag och det känns osedvanligt bra. Veckans lite större städ inleder, med avbrott naturligtvis, sagoläsning och amning till exempel och så småningom följs detta av lunch, gärna goda rester. Samlar ihop småpojkarna och klär dem varmt, för trots vårens oväntade värme så vet man aldrig. Rask promenad med ett barn i vagn och en i bärsjal. Mot återvinningsstationen som första delmål, därefter vill jag så gärna hinna fram till bokbussen som stannar på vårt lilla torg klockan ett. Jag hinner oftast och det lämnas, lånas och pratas. Älskar bokbussen! Förr bodde vi granne med torget och det var så lyxigt nära då. När vi vinkat hejdå till bokbussen blir det kravmjölksinköp i vår lilla affär och upp och hämta dagens tidning i mammas lägenhet. Någon gång besök i vårt lokala bageri, men vi (läs min man) bakar ju ekologiskt surdegsbröd själva. Hemma blir det läsglädje utav låneböcker. Stora barnen hemkommer. Efter mellis väntar lek, vid god väderlek, i det som kallas trädgård och tänka sig; snart är den inte vår längre. Vemodigt? Nä, jag ser både Botaniska trädgården och Stadsparken som mina trädgårdar som någon annan tacknämligt sköter om. Men var själva vårt nya boende ligger är ännu så länge skrivet i de där stjärnorna.
