Införskaffade en himla massa tvättnötter från Jordklok och fann då samtidigt en sopbil till V, som just nu är besatt av stora maskiner av alla de slag. Denna sopbil är av återvunnet material och jag som ogillar vanlig plast i stort, kan då acceptera denna som leksak. Det kommer den lille att tacka mig för, han ska få den helt oväntat. Han är inte bortskämd med gåvor och någon snällare liten person att ha hemma, samtidigt som en bebis huserar i hemmet, finns nog inte. En stor sopbil kan vara honom väl unt. Så bra som han leker själv medan den upptagna mamman far omkring och håller ställningarna. Emellanåt gör jag dock inhopp med en saga eller tågrälsbygge eller lite gos eller en vårpromenad. Tänker på när den minste snart är med i leken på sitt sätt och jag kan bara ha förhoppningar om att V fortsätter att vara så omtänksam och mild som han är nu mot honom. Kärlek i sin minsta men största form, så känns det.
