7 april 2010

Fridlyst

De små. Så enastående i sig själva. Så ljuvliga. Så sköra.
Pojke eller flicka? Har det betydelse?
Finns det en större tanke med att behandla dem olika?
Ska uppdelningen kvarstå genom hela livet?
Om vi slutar blunda så ser vi
orättvisor och förtryck i tusen former,
för att påhittade och uppenbara skillnader mellan man/kvinna
görs till tysta men bärkraftiga argument
till att direkt/indirekt förtrycka.
Jag vill se andra sorters maskulina varelser i framtiden.
Sådana som älskar, vårdar och ger trygghet.
Jag vill se ännu fler, får jag tillägga, för de finns ju redan nu.
Men kan barn inte bara få vara,
som små fridlysta blommor och växa i fred?
Till något större, bättre, vackrare.