I mossan vilar drömmarna jag viskade, tänkte
för ingen stod mig nära att dela
huset kvar vid sin plats
intill skogen
själlöst i tiden
det var inte så jag drömde
kan inte närma
vill inte känna den sentimentala meningslösheten
och det får vara som det är
skimret är mitt
ingen kan ta ifrån mig min tro på under i en tillvaro som spräcker illusioner
