14 oktober 2010

Rara blommor

Det var märkligt att det på ett så litet område rymdes så fina bekantskaper. Snälla C från förr och härliga L och snart också fina H. Några som kan förstå, som kan vara närvarande och så medvetna. Om livet, människorna, miljön och synen; livs-synen. Jag har saknat det! Inte är vi/de helt och fullt lika, för i olikheterna ligger kunskaper kan jag tänka. Att ta till sig, att lära, att vända på. Inte olika på olika vis, inte olika så att nackhåren reser sig. Tror jag, hoppas jag. Troligen mer skönt olika, fast mer lika ändå, annars kan det kvitta har jag nog som hemligt motto.