Krossade drömmar i varje steg
sluta dröm och se det verkliga livet
som inget annat är än en tistelliknande sak
anskrämlig och gör ont in på mjuka huden
mina ögon ser ändå vidunderliga ting mellan allt
bortom det som verkar sanning
mina sinnen anar rosen
aldrig taggarna
som plötsligt vidrörs
förvåningen av smärtan är alltid lika ny
men rosen den finns kvar
det är den jag minns
