Baka med barn är kul tänkte hon, fast nästa gång kanske det kunde bakas något nyttigare. Ändå visste hon att det var just choklad i olika former som höll hennes låga brinnande. Efter en stund kunde hon inte erinra sig om hon använde tiden till eget. Hade det blivit så igen att hon lät tiden driva framåt i bördor? Utan familjen kunde hennes upplevelse av det egna jaget kännas hotfullt. Och att egoism troligen var svaret på en självständig människa, gav henne en isande kyla bakom revbenen. Aldrig skulle hon likt sin far vandra i egoismens vältrampade spår. Det var det enda hon visste. Hur tid till eget skapande, eget rum i röran av alltings stök skulle forma sig, visste hon däremot inte.
