En liten boll med litet ljud i till min lille J och en grönskimrande höstlik väska från solig, blev i dag personligen levererade till mig vid stadens station av duktiga Solveig. Nya bekantskaper inom sömnad kommer till mig. Det finns en mening med allt. Min egen sömnad innefattar en mycket begränsad variation. Tålamodet sätter gränser och så tiden då. Beundrar de som med klara ögon ser tygets oändliga möjligheter och kan förvandlingens hemliga formel. Det fina är att de sykunniga ofta har återvinningen i åtanke. Gamla tyger får nya uppdrag – underbart! Retro Elephant och sygryn har också gåvan och finns på den färgrika syhimmeln med nätet som grund. Min tidigare grymt kritiska blick på Internet, har mjuknat något. Jag kan bli berikad virtuellt. Det kan till och med vara vackert. Möjligheterna öppnas upp och människor möts även där – möten som aldrig blivit uppfunna i den vanliga lite mer svårfångade tillvaron.
