En del klarar kylan och övervintrar likt denna ros med doft så himmelskt varmsött. Den kommer att saknas i mitt inre den dagen då vi inte längre bor här och för min inre syn – då jag mindes förra årets mörker men i mörkret vita vajande rosor mot fönstret, med doften och bladen i behåll. Tröstens rosor med sin sagovita uppenbarelse stod kvar under alla påfrestningar. Rosorna klarade prövningen och är som pånyttfödda detta år, vilket de i praktiken ju är.