24 november 2008

Artemis

Jag undrar så var hon är. I början av denna månad försvann hon bara. Katter kan göra så. Vi har en hankatt som bara hälsar på några gånger om året - bor väl hos någon annan som i felriktad välmening matar och tar om hand, för han är alltid fin och glänsande vår otrogne Maksim. Men denna vår Artemis endast 2½ år, hon har precis fött upp tre vackra kattungar (de fyller 6 månader just i dag) och hon älskar att vara hemma hellre än ute. Hon ammade sina små tills dagen hon försvann och var den bästa och mest uppmärksamma och tåliga mamma jag sett i både katt- och människovärlden. Snäll mot barn och tröstade när någon grät. Var finns hon? Hon är kanske bara ute på en mammafrigörelseresa och kommer tillbaka när hon funnit sig själv igen?… eller kanske aldrig får vi svaret och det är den grymt ovissa baksidan med katternas frihet. Vi har satt upp lappar och kontaktat polisen, mer kan vi inte göra nu. Trösten är Artemis galna, gosiga och varma små katt-troll som minner om henne så det gör ont ibland - men det är fint också. Allt går igen - hon lever kvar. Och en dag sitter hon kanske på fönsterblecket och mjauar och vill in till sin familj igen.