Maksim

Märkligt. Jag skulle precis gå till sängs då något stort och kolsvart satt på fönsterblecket. Jag kände en ilning av lätt skräck. Maksim? Eftersökt i månader. In och hälsade och åt och morrade oroväckande på de nyfikna och intet ont anande kattungarna. Vem sköter honom? Varför stannar han inte kvar hos oss? Nu kan kattungarna vara en orsak. Men det hände en sak för några år sedan, han försvann länge och en dag fanns han bara där - men svansen var av, brutalt avsliten. En olycka? Efter det var han inte sig själv. Fortfarande gosig, ibland i överkant, men en ny orolig vaksamhet hade smugit sig in och en rädsla för oväntade ljud/händelser. En personlighetsförändrad katt hade återkommit, men bara tillfälligt. Det talades om att man sedan såg honom vandra i närheten av en skola bland träd och buskar. Och som sagt, nu ser vi honom någon gång då och då. Min häxkatt. Vacker men något skrämmande. Som en svart skugga försvann han ut i natten igen.