Tidigt på morgonen: jag och alla barn traskade gatan fram med lussekatter och pepparkakor och kaffe. Sång i trapphuset möter världens gladaste, mjukaste, finaste mormor/mamma. Mys och mer sång och hon berättade att även hon överraskade sin lilla mormor i skogen i Småland för länge sedan.
Min stora pojke L, med sitt ljusa fina hår som flugit i vinden, långt och vackert i många år. Med en vägran om att klippa sig, trots människors fördomsfulla inställning att han må vara en flicka med den där kombinationen långt hår och söt blick. Envist har han burit sitt hår tills för ett tag sedan då nästan allt klipptes av. I dag var dagen kommen då han var redo för resten. Hans beslut var fast och det var när han såg en bild på David Beckham(!), som han visste att det var en sådan frisyr han ville ha. Men som han säger, nu är det detta som gäller, sedan kan det bli långt igen eller möjligen rakat, det får han ju se hur han känner sig då. Han blev verkligen fin och punkigt söt i dag, men saknar lite hans långa hår som i hästsvans ledde tankarna till en cool musiker eller en viking med stolt blick. Men mer lättskött nu definitivt. 
