Efter min vakna period i natt var det en orolig sömn som följde med konstiga drömmar och i efterdyningen kom det där jordskalvet tidigt på morgonen. Jag tänker mycket nu och några tankar har hunnit i kapp mig. Jag är i färd med att leta fram ett namn från hjärtat kommet till min 1-åring. Låter konstigt? Jo, men han har fel namn, en kompromiss, som jag aldrig riktigt förlikat mig med. Ett namn som då betydde mer för mig valdes bort och vi tog ett snarlikt kompromiss-namn. Älskar mina andra barns namn, men detta som han fick en dag för ett år sedan då tillvaron av tusen skäl var i uppror, skänker mig ingen glädje. Jag vill inte kännas vid det. Jag som alltid lyssnar till mitt hjärta i varje val stängde av då en kort stund och lät mig förledas av att ett beslut är bättre än inget och något ska man väl ändå heta. Men vad man heter är viktigt, för mig i alla fall, och jag hade makten att påverka namnvalet då, men föll till föga i en orolig tid. Jag förändrar nu i stället, för jag vill inte att något ska vara omöjligt, allt bör gå att ställa till rätta för att nå mer harmoni. Han vet ju ändå inte vad han heter än och lystrar inte särskilt till det, för vi har ju olika smeknamn på honom också. Skriver inte ut namnet som finns nu i detta inlägg och det eventuella nya namnet. Inte viktigt egentligen, utan budskapet att man alltid ska följa sitt hjärta är det jag vill förmedla. Något jag som sagt brukar vara extremt överdrivet bra på.
Min lilla lillen ska få fina julklappar från ecoloco i alla fall: velourtokig som jag är blev det en munkjacka och en mjukisbyxa i finaste ekokvalitet. Som en ovanlig skickelse så var priserna otroligt bra på dem också. Till småbarn tycker jag att nätet är bästa handelsplatsen. Köper man till de små kan det aldrig bli fel om man alltid går upp en storlek.
