På eget vis

Inget jag gillar egentligen men barnen gör,
så lite spökande hos fina mormor i våra gamla kvarter.
Ekogodis från Markatta i mormors spökstrutar.

Litterärt i Lund

LitteraLund – Bokfestival för barn och unga, men även för mig. Musik, dans och poesi.

Filmisk förebild

Nya tankar och märkbart starkare döttrar. Jag och H kände budskapet nå även oss. Filmen Tusen gånger starkare krävde en tår i ögonvrån och att pojkar i klassen kan få dominera helt utan medkänsla, är väl något vi både minns och åter kan se i närmaste klassrum. Låt styrka och kraft ge allas våra döttrar mod!

Lindrande

Så äntligen kom hon med lilla O

ljuset föll in bland trasiga skärvor 

och ångest kännbar i armvecken

närmade mig den jag till synes är

och bleknade omvärldens sataniska oordning

Mina krav

Som om jag inte kunde inse 

 allt har sin gång

alltför långsamt dock

förändringsbenägen till max

begär blott tydlighet, respekt och ansvarsfullhet

Dagsbesök

Småttingarna och jag följde med till skolan.
Sol, gräs och trä blev bestående intrycken.

Om igen

Höst pågår och jag finner min ro mer än förut

mycket mer 

väntar in kraften 

den återkommer varje ny soluppgång 

Rara blommor

Det var märkligt att det på ett så litet område rymdes så fina bekantskaper. Snälla C från förr och härliga L och snart också fina H. Några som kan förstå, som kan vara närvarande och så medvetna. Om livet, människorna, miljön och synen; livs-synen. Jag har saknat det! Inte är vi/de helt och fullt lika, för i olikheterna ligger kunskaper kan jag tänka. Att ta till sig, att lära, att vända på. Inte olika på olika vis, inte olika så att nackhåren reser sig. Tror jag, hoppas jag. Troligen mer skönt olika, fast mer lika ändå, annars kan det kvitta har jag nog som hemligt motto. 

Väntar

Det dröms en del om att få ordning nu.
Men hösten går inte att motstå, får invänta en regnperiod.
Känns magiskt att vi bor här.
Önskar bara ännu mindre materia och ännu mer tid.
En dag så slår det nog in.

Läsande längtan

En tidskrift i min hand som stannade kvar.
Läste verkligen allt - för att jag ville.
En längtanstidskrift.

Se ljuset

Krossade drömmar i varje steg

sluta dröm och se det verkliga livet 

som inget annat är än en tistelliknande sak 

anskrämlig och gör ont in på mjuka huden 

mina ögon ser ändå vidunderliga ting mellan allt

bortom det som verkar sanning 

mina sinnen anar rosen 

aldrig taggarna

som plötsligt vidrörs 

förvåningen av smärtan är alltid lika ny 

men rosen den finns kvar 

det är den jag minns

Gotisk godhet

Hon tror att om hon är snäll och vänlig så kommer hon att bli omtyckt och få andra att känna sig glada. Enkelt men uppenbarligen en svår konst. Tänk att hennes mormors och mormorsmors framträdande sinnelag gått i arv så rakt av. Bara hon inte blir för snäll eller för vänlig, då kan gamarna sätta klorna i henne. Satans vad de är många! Är det kylan i den nya tiden eller ren dumhet som gör människor så fullständigt egocentrala? 

2 år i dag!

Lilla MalvaLin med Ekologiskt - Etiskt - Återvunnet!