Parisflicka

En tavla, en bild av en söt och självmedveten flicka. I mitt flickrum förr. Införskaffad i Paris av min fina mamma. Glömd, förträngd, men funnen på vinden och finns nu att beskåda i verkligheten igen. Bildens påverkan? På mig? Jag tror hon fick mig att se att du kan vara stark i dig själv och gå din egen väg och så är det ju. Men någonstans i hennes ögon blå kunde jag ana en sorgsenhet. Var hon ensam? Vilka är det i tavlans bakgrund som verkar så utan tanke på livets orättvisor? Hon gav mig en föraning om det vuxna livet, samtidigt som hon liknar en ung flicka med sitt nätta, naiva utseende. Den röda kappan, halsbandet och de vita stövlarna signalerar en medvetenhet om det yttres betydelse. Hon är cool, hon står själv, men är hon lycklig?