12 februari 2009

Magin i livet

Mina tankar och de grunder de vilar på är komna av den jag är och det jag sett och upplevt i denna vår värld. Någon speciell känd lära eller tro tillhör jag inte. Jag är jag och min inre variation kan variera, det finns förstås en del idéer jag står fast vid, men jag låter mig inspireras av livet och ta de delar helt fritt som kan berika mig och inte låsa mig. Vid mina studier i Uppsala en gång för länge sedan, ägnade jag en av mina uppsatser i etnologi åt vit magi och i detta fall häxmagi. Ämnet hade intresserat mig länge och jag ville tala med och möta de som upplevdes som häxor. I Stockholm i kretsen kring Jolanda den tredje, mötte jag två magiutövande kvinnor - ingen av dessa kallade sig häxa, en av dem gick hellre under namnet esoteriker, d.v.s. innehavare av en dold kunskap. Själv skulle jag aldrig kalla mig för någonting - det skulle kännas förmätet. Utan epitet är jag fri, både till det yttre, men även till det inre. Det var hurusom inspirerande och kärleksfullt att möta dessa kvinnor. I en intervju som jag och en till gjorde med dem så sades mycket bra och vackert och en ödmjukhet präglade orden. Inget uppseendeväckande kanske - men det handlade ändå om livsviktiga frågor och då det uttrycktes av andra i samma intressesfär som jag, så blev det så uppenbart tydligt att livet inte behöver vara så svårt - bara vi skärper oss typ. I det som sades fanns en tröst. Vi människor behöver trösten. Som att onda saker kan resultera i att de goda krafterna vaknar. Essensen av intervjun blev att om varje människa började bry sig om dem de har omkring sig, så skulle alla till slut bli hjälpta! Så enkelt och tydligen så svårt.
Magi kan ha många definitioner, en är tankens skapande kraft. Den är fin, för då ser man tydligt att det är tankarna som till stor del styr oss och om vi kan koncentrera tankarna på det kärleksfulla i livet så vore det magiskt bara det! Kontakten med alla ens känslor är förstås första steget och stommen till magin kan sägas vara de fyra elementen; luft, eld, vatten, jord och det är inte alls så flummigt som det låter. Varje element representerar något unikt. Brister hos individen av något från de olika elementen, skapar obalans. Överlag tycker jag att människan borde lyssna mer inåt, vem vill starta krig då? Om konsekvens-tänkandet fungerar så startas inga krig, för då har man avslöjat sin egen litenhet och ointelligens, tänker jag. Livet blir precis så magiskt (kan ha många innebörder, se det t.ex. som kärleksfullt och närvarande) som vi vill att det ska bli. Om vi vårdar, värnar och ser de levande varelser vi har i närmsta blickfånget är första steget mot en bättre värld taget. Finns sedan kraften att ytterligare höja blicken till en större krets, så utökas kärleksfullheten i världen. Alla får tro vad de vill, så länge ingen skadas och om ”häxor” i dåtid och nutid inte hade förföljts eller förlöjligats så hade bägaren med onda ting i världen inte varit så välfylld. De religioner som utger sig för att vara goda men sedan ändå förtrycker andra, kommer alltid att framstå som en gåta för mig. De har dränerat sina trogna och troende på egna val och tagit dem i besittning och gjort dem förvissade om att tryggheten och sanningen finns i skrifter. Så länge det är på detta vis har vi ”de olika åsikternas bråk” i världen. Skrifter kan stärka och inspirera, men aldrig tala sanning i stort och i varje ögonblick.
Sanningen - den föds i varje stund och ändras därefter.
Det har livet lärt mig.