Bara så

När det bara är vi - vi som ska vara -
då är det bara så bra.

Vill inget annat.

Bara lugnet, det stilla och så klart det trygga.

Bilens lömska lockelse

Bilar. Ja, inte gillar jag dem. Tänk på allt elände de orsakar för miljön och för allt levande. Visst, tänk också på all glädje, alla möten och resor. Jag ser dilemmat och har ingen direkt lösning på bilproblematiken. Jo, men i så fall en radikal som ändå ingen hade gått med på. Min önskan blir att nästa generation, mina barn, kommer att leva på ett annat sätt så att bilen inte blir så central som den är nu. Hoppas kan jag ju, fast nu har jag en biltokig liten son hemma, fullständigt biltokig. Ska det uppmuntras?
Jag försöker se det som att han bara vet om glädjen med rullande fordon och det andra får komma sedan. Min dotter nummer två var lika tokig hon fast då var det motorcyklar, traktorer och grävskopor som var intresset. Så stort att fadern fick cykla omkring och leta upp byggarbetsplatser så att de stora underverken kunde beskådas på nära håll. Son nummer ett var fabulöst fascinerad av knappar och vindkraftverk och jag var lite tacksam att längtan efter bilar lyste med sin frånvaro. Dotter nummer ett såg bara allt som kunde pysslas om och bäddas ner, hon delade inte alls lillasysters udda intresse. Se, fyra olika barn - personligheter och vad som är inlärt och vad som är deras personliga läggning är svårt att säga. Jag har försökt att tänka på en variation i leksaker oavsett om det var en flicka eller pojke, men de blev säkert påverkade ändå. Och jag kan lite hemligt tycka att det är häftigt med en biltokig flicka och en pysslig pojke. Då tror jag att deras inre leklust fått vara fri. Nu när jag har en liten bilpojke ska jag kanske tänka att även hans leklust är fri för han vet ju ännu inget om leksaksaffärernas indelning på flick/pojklek och leksaksreklamens könsrollsbudskap och framför allt ”folks” enfaldiga uppfattningar. Och det där med bilens inverkan på miljön, det blir min mission att inpränta i den stackaren. Snart. Inte än.

Må så vara att jag, den där modern, inte gillar just vad symbolen leksaksbil står för. De bilar som lillen har är ärvda, loppisfunna och faktiskt fina så där som småsmå varianter kan vara. När han leker helt i lekens värld med sina små bilar är det så speciellt att se - och som ett litet tillägg här - för balansen skull - så kan ingen som han bädda ner dockan i min gamla 70-tals vagn.

Loppis, medeltid och hemmaspa

Det blev åter en gång att beskåda backluckeloppiset.
Stort och mycket.

Ingen systematik för min del,

inte som maken som letar film och bara film.

Fast plötsligt förärades jag en kanna

att ha midsommarblomster i sa han.

Jag själv fann skönt slitet porslin och en liten gul Citroën.

Minns att vi ropade "Ente" (anka) när vi såg dem i barndomens Wien.

Så visit på den årliga Medeltidsfestivalen på Kulturen

som vi gav två dagar, för barnens skull.

Lite stämning och folkliv och en föraning om att sommaren återvänder.

En födelsedagsgåva från äldste sonen blev verklighet i kväll:

hemmaspa med inpackningar, bad och massage.

Lisen Organics ringblomsolja var enastående i doft och känsla.

Nytt sommarlov i år igen

En vecka i avslutningens tecken.
Nu är de sommarbarn mina barn!

Rosa drömmar

Rosa har mirakulöst oväntat blivit lite av min passion

(jämte lila då), får passa på nu när jag har en liten son...

Jag har inhandlat i lite större storlekar

både tröja och kortbyxa av ekologiska edvina.

Bra med lite lager, för helt plötsligt en dag har allt vuxits ur

och jag handlar i stort inte i vanliga affärer längre.

Där anser jag att det fortfarande knappt existerar något riktigt bra

och tillgängligt utbud inom eko-reko för barn/vuxna.

Nästan allt bra inom detta finns ju på nätet!

Glädjemöte

Hon kunde knappt vänta på att få hålla den lille.
Hon är just den kusinen som skattar bebisar allra högst.
Fina lycko-O att få en sådan omsorgskusin.

I dagarna har jag rensat i lådorna med barnkläder/barnskor

och en del gick till O, en del till skänkes,

en del till vårt kommande loppis

och en stor del till V och vår lillbebis i höst.

Återvunna kläder är väl det bästa för alltings varande.

Men om lagret är tomt så ser jag nu att ekologiska kläder finns till

bra-bra priser i skrivande stund:

Ecokid Ecoloco Edvina Nature Kids Näva

Någon fin

Lilla barnet.
Känslorna.
Går de ens att beskriva?
Finns orden?
Det lilla liv som fötts och nu bara finns.
Och jag får lov att vara hans moster.

Hände sig

Det var så sällsynt. Det var så efterlängtat.
Jag har en vän och vi sågs i sol
som sedan övergick i något stormliknande.
Barn, mina, hennes - underbara - och det hände faktiskt
att vi lyckades få till ett begripligt sammanhang
i det vi sade till varandra.
Hon har det där sinnet som min mamma -
jag finner något varmt, något godhjärtat.

Fler ekobebisar

Lille O och mötet. Fin, mjuk och så där som bara bebisar kan vara.
Såg släktskap och kände de osynliga banden knytas till mitt hjärta.
Du nya och första bästa kusin.
Nu stärktes min längtan för vårt längtansbarn nummer fem,
som inom mig växer sig stark -
fast väntan tar mig ända till november.

Fler och fler blir nu de små ekobebisarna
och det ökar vår tillförsikt
till att vi blir och förblir inom den medvetna cirkelns inre krets.
Besökte Form Design Center och såg Malmö Högskolas
examensutställningar – många var det med ekotänk!
I tiden ju, men också nödvändigt för det är så vi får tänka nu.
Ekotänka.

Lille O i världen

Den var en solig dag i maj då lille O mötte världen.
Lyckan är att bliva moster. Moster Malin.

All kärlek och lycka önskar en sådan moster.

Vi föräldrars fria helg inföll och ett av de längsta lördagsloppisen promenerades igenom.
Mycken skräp - men ändå enstaka fynd, till barna så klart:
oanvända Conversekängor, solklänning och design-baddräkt.
Och också till mig en skål i glas - gröntonad - vacker,

samt en almanacksbok med fin titel.

Landet mildrar

Tröja från Myrkott.

Skingra tankarna, som mildras i ljuset
och i det gröna som åter spirar.

Återsåg syster otåligt inväntande på liten ny som efterlängtas.

Olika

Två systrar.
Flickor.
Men så olika.
Önskan om klippning såg helt annorlunda ut.
Större skillnader på individer än mellan flickor/pojkar -
det är så jag tänker.

G före och efter.

M före och efter.

Så fina så

Mina två minsta så fina så i blivande sommarträdgården.
Ekotröjorna hos edvina.

Hållbar kärlek återvunnen

I femton år har vi nu funnits i varandras blickomfång.

Den medvetna blicken har stundtals tappat fokus.

Av självklarheten möjligtvis.

Det vi ser nu - det varar.

Det vi ser nu - det stannar i blicken

och fotograferas till ett inre bildminne.

Återvunnet brukar jag hävda är bäst.

Och återvunnen kärlek är ljuvlig, djup och innehar en styrka -

svår att beskriva.

Älskar tidens gång, den ger det inre ett annat lugn

och någon slags tacksamhet infinner sig.

Återvunnen kärlek är för övrigt klart underskattad.

Liten eftermiddag

Stilla stund som var en stund på lantligt vis.
Systern mitt i myllan väntar sig ett eget mirakel endera dagen.
Min lillen var som han brukar, fundersamt iakttagande
i en förvissning om att inga faror finns.
Det blir hurusom vackert där han går.

Saknad på din dag

Älskade eko-pappan. Utan dig skulle vi stå rådlösa vid grytorna.

Tack för dina eviga brödbak och din mat

där endast ekologiskt får vara med i dina förvandlingar

inom indiskt, italienskt och husmanskosten

allt i din vegetariska tolkning, mmm...

Det är din dag i dag.

Vi tänker på dig.

Du är i Italien och jag ska se efter vad som finns i frysen

så vi klarar oss.

Saknar dig! (Inte bara din mat!)

Återvunnet i sygryns design

Se! Det är ju MalvaLins färger i sygryns design denna gång. Tygkassar, hättor och solhattar i återvunna tyger - som jag vill behålla precis allihop, men jag är snäll och låter andra få chansen att dela sygryns färg- och skaparglädje.

Ute som sig bör

En fader som i timmar bakar för barnen.

Barnen som ska få leka i stadsbarnens park.

En moder som mest vill vila på filten.

En slags picknick alltså.

Vi lyckades få till det och vi kom ut - ut utanför väggarna.

Vårfest på landet

För ett år sedan en ny värld av land och stilla bäck

och grönt och vidsträckt.

Skolan på landet - skolan jag väntat på.

Då var vi besökare - i dag är vi en del av hela den

tänkvärda platsen för barns utveckling.

Såg barn som dansade i blommande skrud

och flöjter som ljöd och faktiskt glada barn mest hela tiden.

Inspirerande - men var är ekot?

(Avfotograferat från Signe Vilstrups bilder)

Visning av kläder på Noa Noa – jag och min vän B.
För inspirationen fanns vi på plats – för som jag påtalat tidigare:
Noa Noa är inte eko!
Talat med personal, skrivit till ledningen om när blir Noa Eko?
Tyckte dock inget hindrade att jag inhämtade skön känsla i den atmosfäriska miljön och dessutom…
vi bjöds på ekologisk och vegetarisk mat från Gourmet Grön!
Och numera skickas utskick från Noa Noa per e-post för att skona miljön som det sas.
Finns bra saker som sker fast jag tycker alltmer det är förlegat att inte ha ekologiskt i hela eller delar av sitt sortiment.

Sköna Malmoe

Precis en sån var det ju!

Efter en lång, skön dag i stora staden
stod äntligen min försenade födelsedagspresent framför mig:
Berså tekopp. Min samling udda tekoppar
är nu halva dussinet och består av
Prunus, Mon Ami, Spisa Ribb, Koka, Adam och nu Berså också.
Annars besågs Morot & annat och Fiber Fin på Drottningtorget –
både kändes ekorätt och blicken var ju ständigt på jakt
efter miljön i fokus.
Snyggast var nog Lollopard som nu har ekobomull
och det är så mysigt i Malmö!
Återbesök på kära Miloii, som blandar nytt och gammalt,
så atmosfäriskt. Bohemiskt med lite fransk lättsamhet, ni vet.
Så som livet borde levas och helgen blev och är sådan.
Med en livsnjutare till älskling och jag då som inte är riktigt klok,
kan livet i stort behålla sin överraskande effekt.

Sopptallrik Cuba - finfin ihop med min udda tallrik Koster.