Loppistankar & ekoglass

Av en tillfällighet (mycket - allt? - i livet sker just så) – befann vi oss vid Drottningtorget i framsynta Malmö och ett loppis av storlek större öppnades upp framför oss. Plötsligt infann sig en tvekan inom mig om att gå in i folkmängdens rökighet och trängsel. Så, just så, kände jag alltid förr och var aldrig en riktig vän av loppis/marknader. Men i denna mängd av skiftande materia kan varor fyndas och därmed kan varuhus undvikas, så gott det nu går. Det jag tänker när jag ändå går där på torget, är tankar om var allt och alla kommer ifrån? Blir lite illa berörd av allt oestetiskt jag ser och alla till synes tragiska mänskliga uppenbarelser. Så kan ett loppis också vara. Livsöde-tragiskt. Tror de verkligen att de kan sälja skräpet de visar fram? Jag aktar mig för att råka i samspråk med någon, vill inte avvisa, vill inte verka ointresserad, vill inte tacka nej till köp. Känner mig stundtals som en grym person som bara går omkring och ser nådigt på de som sitter med hoppfullhet. Om jag inte köper - de blir kanske ledsna? Men varför tog de hit alla saker från olika årtionden och i olika steg mot förfall? På den korta tid vi var där såg och hörde jag försäljare i olika skepnader: ensamma, utsatta, vanliga, snälla, coola, spexiga, bittra, föraktfulla… Nåja, tre glasfat (min vardagspassion) och rostfria teskeder och smörknivar hittar till mig till slut och det var precis det och bara det vi behövde. Slutsumma 45 kronor.

Dagen innehöll också en ekologisk glass av italiensk och godaste sort. Dolce Sicilia en ny upptäckt. Min älsklingspojke ville till och med smaka en egen, han som inte ens gillar glass. Detta var dock inte glass i vanlig mening, utan mer en annan sorts livets njutning.

Ljuskänslor

Glas är ljusets känslofångare. Reflektionerna i glaset kan liknas vid själens infångande av stämningar i de möten som sker i dagens varierande miljöer. I glaset syns ljus och färg och det oundvikliga mörkret. Glas berör mig trots sin materiella form, för det rör på sig både verkligt och i min fantasi.

Lundalördag med min finaste mamma och lille J. Vågade oss in på nya Hemma Hos Emla – varmt och vänligt med romantiskt nytt i tiden, och till min förtjusning även second hand – möbler med vackert slitna ytor och glas och porslin. Där fann jag en gammal stilig och lätt kupad glaskål på fot. Innehavarinnan presenterade ett lite annorlunda koncept: att blanda nytt och gammalt. På samma stråk finns också meloa, vars skyltning alltid får min blick att stanna upp. Det utstrålar mormor/farmor-känslan blandat med lite bohemiskt/uppnosigt stilbrytande och bara så charmigt. Besöket inne i lilla staden innehöll återigen Om-Tanke och en medveten mor gläds alltid åt realisationer, så två små fick Kate Quinns kortbyxor i mjukaste ekobomull. Solen värmde men hösten gör sig mer och mer påmind i luften och i synen av studenter som tar staden i besittning igen. Det går inte att slita sig från min stad. Min stad? Tänk att jag säger det. Jag som inte hör hemma någonstans – jo i skogen – men vimlet, jag behöver faktiskt vimlet. En del av dagarna i alla fall. Resten delas lika på fantasidrömmar och verkligt varande på landet.

6 år

”Misan” - ingen som du som kan och vet och vågar vara DU.
Farligheter och hemskheter – du är tuffaste fantasiungen.
Sagan får liv – gosedjuren kan prata och du förstår det outsagda.
Magiska lilla M.
Miljögåvor:
Kanna (loppis)
Chokladlinser och ekomintchoklad (Mossagården)
Plan Toys trälek (nyfikenliten)
Tygpåse (Drömmar på landet)
Ekologiskt nattlinne- och underbyxa (Nature Kids)
Födelsedagskort (Bokhylleresor)

Ekoframtid

Lilla lillen nr 4, blir den som av mina små älsklingar kan få ekokläder mot lilla kroppen redan från år noll. Som jag försökte med min stora L, men tiden var inte där då för det ekologiska. Känns som en omöjlighet att köpa annat nu - när det finns alternativ. Ärvda fina kläder är bland det bästa som finns, men slitaget närmar sig, så något inköp kan bli berättigat. På Ecoloco fann jag blåa bollar på kläder från Nanoou. De får ligga till sig lite men tiden flyger fram med vindarna så inom en tid är lillen klar för dem.

Yttringar

Känslan av att tillhöra en egen sort förstärks med yttre attribut emellanåt. Ja, ytligt visst, men de dagarna finns och är inte sämre – för en visad yttring av dig själv kan bli en mycket djupare förstärkning av ditt inre varande. Så – en del dagar är en släng hit och dit halsbands-dag med 70- tals minnen inbyggda i keramikstenens lätta avslipningar.
Men så en del dagar tror jag att: nu är det en spetsdag! Jag ser mig svävandes fram i vita nätta spetsunderverk – hela jag översållad - men allt som oftast blir det max ett spetslinne utanpå tröjan. Bitvis uppfyller det ändå önskan jag först anade. Spetsunderkjolen, 50-tal, tänkte jag sväva i.
Inväntar.
Avvaktar.
Avstår.
Ögonen synar och intrycket väcker mig och jag viker den försiktigt och lägger i lådan på vinden igen.
Känslan - jag ville åt känslan och där var den.

Soligt återbruk

En liten boll med litet ljud i till min lille J och en grönskimrande höstlik väska från solig, blev i dag personligen levererade till mig vid stadens station av duktiga Solveig. Nya bekantskaper inom sömnad kommer till mig. Det finns en mening med allt. Min egen sömnad innefattar en mycket begränsad variation. Tålamodet sätter gränser och så tiden då. Beundrar de som med klara ögon ser tygets oändliga möjligheter och kan förvandlingens hemliga formel. Det fina är att de sykunniga ofta har återvinningen i åtanke. Gamla tyger får nya uppdrag – underbart! Retro Elephant och sygryn har också gåvan och finns på den färgrika syhimmeln med nätet som grund. Min tidigare grymt kritiska blick på Internet, har mjuknat något. Jag kan bli berikad virtuellt. Det kan till och med vara vackert. Möjligheterna öppnas upp och människor möts även där – möten som aldrig blivit uppfunna i den vanliga lite mer svårfångade tillvaron.

Kärlek faller också tillbaka

Om jag ger kärlek till någon annan

så faller kärleksregn inom sinom tid ned på mig.

En sådan livsvisdom borde vara lätt att följa.

Vildänglars liv och tankar bevisar denna tes

genom att återgälda med

I ♥ Your Blog nominering till mig

då hon precis fått den av just mig.

Allt faller således tillbaka till den som gav,

så även inom kärleksfull uppskattning.

Bra, då får jag tillfälle att åter direktlänka

Vildänglars liv och tankar.

På denna visionära, livskreativa blogg

samsas tankar av inre slag,

sådana som merparten av livets vandrare borde tänka

och... leva efter.

Jag nominerar slutligen alla bloggare som läser detta mitt inlägg

och som har viljan att vilja gott i livet.

Kärlek till alla!

1 år

Lillen - du starka och råsockersöta.

Du vilda och charmoffensiva.

Ett år i vår värld med dina skratt, småsånger och mjuka kramar.

Din underfundiga mysighet på din dag med små "vill gå"-steg

hos syster min där du lät dig hyllas.

Kate Quinn Organics body (OM-tanke).

Miljögåvor:

Iris Hantverk ankborste (mittimyllan)

Plan Toys trälek (nyfikenliten)

Serendipity tröja och byxa (Bara för barn i Råby)

Urban Elk tröja (Gräddhyllan)

Födelsedagskort (Bokhylleresor)

Länkar i kedjan

Jag har fått äran att bli nominerad till

I ♥ Your Blog av fina och kloka Ekoblogg!

Här kommer reglerna på engelska:

1. The winner can put the logo on her blog.

2. Link the person you received your award from.

3. Nominate at least 7 other blogs.

4. Put links of those blogs on yours.

5. Leave a message on the blogs of the girls/boys you've nominated

Jag i min tur nominerar 7 andra bloggar -

två är helt nya för mig och de andra är mina ordinarie -

men alla är de inspirerande och tänkvärda:

Hållbart mode
Kalunji
Rekobloggen

Retro Elephant
Sygryn
Vallmovild
Vildänglars liv och tankar

Eko till dörren

Frukt & grönt tänkte jag, men upptäckte att också en större del av förnödenheterna i tillvaron kan införskaffas på Mossagården. Solroskärnor, mandlar och hasselnötter. Knäckebröd, riskakor och citronmarmelad. Gelatinfritt godis till barnen, godaste mintchokladen (för speciella tillfällen) och ostlåda och oliver till min C och mycket annat gott. Fem lådor blev det till storfamiljen. Övriga varor för att få till ett fungerande liv inhandlas sedermera i stadens affärer. Tidsbesparingar inträffar. Behöver inte leta längre, ibland med ork och ibland med förtvivlan i blick, efter ekologiska eller åtminstone så lokala varor som möjligt. Varje söndag görs beställningen i den virtuella världen och varje torsdag har vi guld-maten utanför dörren. Jag och barnen uppskattar frukten stort och C blir lyrisk av grönsakerna som han sedan använder att trolla med. Det går på ett helt annat sätt att få tag i läckra ekovaror med kvalitet i dag än för bara ett tag sedan. Priset? Inte alltid dyrare – och i alla fall utan gift, med mer näring och schyst framställt. När blir all mat och materia ”snäll”???

Sällsynt möte

Det hinner gå långa tider innan mötet med B händer. Dagar passerar, händelser vars bråda djup förvandlats över tid och inte längre behöver avhandlas som stora, svåra – de har förlorat sitt akuta värde - för vi ses när vi ses och det kan dröja länge. Så plötsligt i Stadsparken vi möts med alla barnen bland gräs och lek. Ingen som hon, som är så lyssnande och mottaglig. Intresserad av det jag tänker. Om världen, miljön och hur livet kan levas. Fast en dag jag önskar, en dag, att vi också sågs själva – helt utan distraktioner. Det kan inträffa och jag längtar.

Ljusning

Tiden till starten av höstens lärande närmar sig. Barnen de stora längtar – denna gång. Kan det vara… vi bytte från storstor skola till litenliten? För lugnet och kanske att bli synliga. Jag inväntar egna tiden hemma nu – med liten toksötis och fem katter vansinniga och vackra. Med årsvis av studier som tog min tid i anspråk och gjorde mig än mer sårbar och tvivlande, är en ljusning på väg. Tider att passa, någon som kräver din aktivitet i ett visst syfte: detta upplägg av livet passar inte alla, inte mig. Variation blir nödvändig, annars stannar min inre glädje. Ett liv, en vardag, innehållande avlämningar och avhämtningar av de små, de som är ens käraste, liknar tristess och frånvaron värker. Så har dock flera av de flesta disponerat sina liv. Vi äger inte våra liv, vi lånar ut livskraften till ett samhälle som kräver. Ett samhälle som inte är jag – aldrig varit. Finna min lilla plats däri blir ändå en nödvändighet. Så då gör jag det. Men på mitt sätt.

Arvid från skogen

Han var liten och ny med sin syster Anna vid handen.

Tid avlöste tid och liv gick förbi.

Skogen står där den står - de små nu försvunnit.

Egenansvar

1. Förutom att, om nödvändigt, ärva eller införskaffa äldre ting, även få en överblick av prylar och materia inom husets väggar. Behöver alla allting – hela tiden? Saker kan ge oss en tillfällig tjusning men tar oftast energi. Konsumtionsminskning bör bli ett intresse.
   
2. En personlig utmaning: att redan i dessa dagar så gott det går köpa ekologiska kläder. Annars sy om, ärva, secondhandfynda och… avstå emellanåt. Klädintresset är inte skyhögt för egen del, men barnen, barnen dessa små som sliter så.
   
3. Maten fortsätter nu som då att överväga på ekosidan för familjen. Besprutat, någon? Jag vill heller inte tjata men vegetarisk kost känns angeläget angående klimatfrågan icke minst och vi tar lätt förvånade och andäktigt till oss att inte längre bli ifrågasatta.
   
4. En dag i tidiga åttiotalet kom en insikt till mitt unga sinne - icke djurtestat och örter som ingredienser i hudvård. Kemikalier höres på ordet att det är elakt. Och i dag önskas även eko i det som används.
5. Designprylar/möbler känns inte lyx utan smart – hållbarheten avgör. Drömmer dock drömmar om ekodesign.
   
6. Och färdmedel? Inga större förändringar, kommunalt och cykel och den gamla varianten: gång, har alltid prioriterats. (Lätt för mig då jag är flygrädd plus att vi äger ingen bil...)
   
7. Sedan möten i den mänskliga formen. Jag är förvissad om att vi går in i en tid av möten med andra i samma stämning: vi kan göra det vi kan – om vi vill. Tillsammans.
8. WWF har "ett rädda jorden-test": Klimatsmart. Mitt resultat kunde ha varit mycket bättre. Ännu mer att tänka till om och förändra. För jag vill så gärna att det ska vara värt det: Jorden en vacker och ren plats att leva på – Kom tillbaka!

Tidningsekologi

Inte så glamourös möjligen, men seriöst bra

är ”ekotidningen” Camino -

Magasin för hållbar livsstil.

- Ekologiskt - Energismart -

Miljövänligt - Second Hand - Fair Trade

Lite andra vinklingar men också med ekotema har Eco-Queen,

som vill förena lyx, njutning och konsumtion

med ett ansvar för miljön.

Jag säger: alla, tror jag, önskar se vackra bilder

med njutningens tema,

men kom ihåg att miljö går före njutning.

Septembernumret av Hennes, lockar med ”ekochic”.

Hennes är bara "eko" tillfälligt (nu när det är så inne...).

Dock alla försök är bra, när växlingen från

omedvetenhet till medvetenhet blir en nödvändighet.

Om jag tänker riktigt på det, varför är inte alla tidningar,

alla medier, allting - eko???

Hållbart och omtänksamt.

Vistelsetid

Sagolik önskning från Gossypium hos OM-tanke.

Organiskt te doftandes ros, kamomill och lavendel...
Ekologisk chokladpassion.

Besökte lilla OM-tanke med alla mina små. Som de gillar denna plats, ekologisk chokladkaka och nya ekodrycker var efterlängtade. Kvinnan som innehar denna oas är stark i sin tro på det rena och det enkelt vackra i livet. Det finns en nybyggaranda bland de ekologiska entreprenörerna. De vill så väl - hela jorden ska bli vänlig och hållbar. Men även de har en önskan om att bli lönsamma, annars vinner ju "Krösus Sork-affärerna" igen.

I denna tid existerar fler och fler som har blivit nådda av tanken att vår vistelse på jorden inte handlar om att visa upp sina överfyllda walk in closet. För de är många, de som ännu drivs av en shoppinghunger (som är en omskrivning för kärlekshunger), och den ska stillas varje dag allra helst. Må de som tänker till, finna ett forum att nå ut och förmedla visionen om en annan tid med andra värden.

Italienskt & miljödesign

Syster S dramatisk.

Tennörhängen på mig, "La Madre".
Vackraste ekohandduken.

Grön gåva.

Blåaste skålen.

Milou vid minnenas tallriksmodell.

Italienskt och ekologiskt och en märkligt fin fredagskväll med min syster och hennes tjusige make. Barnen var hos min underbara lilla mamma. Bara vi fyra. Prata, prata, skratta. Godaste ekologiska maten lagad och bakad av min älsklings hand, med lite assistans av svågern: pesto, grissini, oliver, bruschetta, lantbröd, marinerade soltorkade tomater, marinerad grillad paprika, tortellini med två sorters fyllning (spenat och färskost & skogschampinjoner, vitlök och persilja), tomatsås, pannacotta med bärsås (den var ljuuuvlig) och espresso med kärleksfullt bakade biscotti. Drycker från Italien: ekoviner, röda och vita fanns att tillgå. Jag är föga intresserad av alkoholhaltiga drycker, men just ekoviner kommer mer frekvent nu och de är goda enligt kännarna. Italiensk musik genomgående och italiensk film med känsla och stämning i varje kvarter: I går, I dag, I morgon – Sophia Loren och Marcello Mastroianni. Gåvor av de stiliga gästerna: grön äldre Höganässkål och ekohanddukar från Pelle Vävare, som är en del av mittimyllans utbud.
Gårdagen sedan innehöll otaliga misslyckade försök att komma till Ystad. Avmagnetiserat kort, irritabla anställda och biljettautomater som käkade upp det nya magnetiserade kortet, fick Ystadtåget att försvinna på oviss tid. Vi gav upp och kom till Malmö. Och det var bra, ty vi mötte en stilla dag som betraktare av staden och formen. Design är ännu bättre om det uppenbaras i miljömärkt skepnad som hos Norrgavel.
Emmaus fick en del av älsklingens bokbestånd i dag, och vi handlade ännu fler assietter (Rörstrand)! Men de behövs dagligen och dessa jag fann bar barndomens blommor i dekoren. 15 delar 120 kronor. Krispigt blå liten skål (20 kronor) följde också med hem.

Parisflicka

En tavla, en bild av en söt och självmedveten flicka. I mitt flickrum förr. Införskaffad i Paris av min fina mamma. Glömd, förträngd, men funnen på vinden och finns nu att beskåda i verkligheten igen. Bildens påverkan? På mig? Jag tror hon fick mig att se att du kan vara stark i dig själv och gå din egen väg och så är det ju. Men någonstans i hennes ögon blå kunde jag ana en sorgsenhet. Var hon ensam? Vilka är det i tavlans bakgrund som verkar så utan tanke på livets orättvisor? Hon gav mig en föraning om det vuxna livet, samtidigt som hon liknar en ung flicka med sitt nätta, naiva utseende. Den röda kappan, halsbandet och de vita stövlarna signalerar en medvetenhet om det yttres betydelse. Hon är cool, hon står själv, men är hon lycklig?

Återbruk

Tre kids på sparkcykel och en i vagn och så begav vi oss in. På Clemenstorget hände något mitt bland de få dagliga loppisborden, de som jag i alla tider undvikit. Men i dag bara fastnade min blick på ett vackert glasfat på fot (50 kronor). Just ett sådant fat är något jag länge har sökt efter och så fanns det i min hemstad. Behövs ett sådant fat kan tyckas? Jo, ibland är uppläggningen en del av det njutbara har jag fått lära mig. Att se och sedan få lov att smaka. Så på det lätt sirliga fatet kan, vid utvalda tillfällen, min riktigt stora ätbara njutning beskådas: mörk choklad, gärna praliner. Plötsligt där på torget såg jag fler delar av ett forna hem i form av ett halvt dussin assietter, Gefles Hellas (100 kronor/alla). Ikeas hypnos har äntligen förlorat sin verkan över oss och repigt och kantstött porslin är nu ett minne blott, därav behovet av mer dylikt till hemmet. Finner då och då riktigt fint designporslin till bra priser och då återvinns dels det funna porslinet plus att vi äntligen får det vackrare på bordet och bäst av allt - det blir hållbarare.

Ekogrönska

Frukt & Grönt i ekologisk form. Nu blir Mossagården vår leverantör igen. Tidigare om åren har vi anlitat dem och även Årstiderna. I andra perioder var det diverse mataffärer som skulle uppfylla våra krav. Det visade sig vara svårt och tiden fanns inte alltid till att själv leta efter bra och självklar föda. Min mormor (som just i dag skulle ha fyllt 95) odlade i stort det hon behövde hemmavid och bären plockade hon i skogen. Som hon kämpade lilla mormor, men så stolt sedan. Och gott var det, allt det hon blandade och kokade ihop. Det är det nya (eller snarare det gamla), att odla sin egen trädgård. För dem som orkar och har en trädgård eller koloni förstås. I trädgården hos oss finns ett äppelträd med Flädie, lite syrliga, men ypperliga till äppelmos och äppelpaj. Det är min älskling som plockar och trollar fram nya smaker från naturen.

Kosmiskt

Det finns en kraft. Det finns en annan väg att gå. Det kommer förändring. Det måste. Mossagårdsfestivalen gav en vision om att det är möjligt. Ekologiskt och Fairtrade. Två dagar med min familj och syster med make och deras mittimyllan. Två dagar med möten, musik, ord, tankar och förhoppningsvis en insikt till människorna om att det är den enskilde som måste börja sin egen vandring till förändring. Barnen som fann andra barn, nya barn att leka med. Bob Hansson och Peter Wahlbeck gav ord som väckte skratt och tankar. Louise Hoffsten fanns där med sitt munspel och jag fann en ny stark artist med vilja och budskap: Nilla Nielsen. Di Leva kom med kosmiskt ljus och visade att kärleken är vägen till att nå fram till människors hjärtan och för oss blev det en vacker avslutning. Det fanns otroligt mycket annat bra och hela festivalen präglades av en medvetenhet. Mycket mindre konsumtion och bra konsumtion kan bli allas ledstjärna. Hållbar livsstil, ger alla vägledning till ett miljövänligare liv och är en sida som gör det lite enklare att finna alternativ. Det finns nya krafter som verkar för det goda i världen t.ex.: Tajala, Kalunji, Ekolek och Happy Planet. Vi hör ihop vi alla människor, vi hör ihop med allt levande och att verkligen se sambandet är en början.