Snyggt kortärmat från Tshirt Store till mittemellanbarnet M, som sällan får något nytt. Jakten på ekologiskt gick nämligen vidare och nu begav jag mig till Lunds köpcentrum, Nova Lund. Detta är inget jag gillar, blir bara förvirrad där inne och hittar mycket sällan något bra. Men nu när både Tshirt Store och Granit finns där bland skräp och anti-eko så känns det mer okej. Folk kan ju av misstag handla riktigt bra grejer, utan att förstå att de är ekologiska. För det är ju ibland så att det ekologiska av en oförklarlig anledning kan avskräcka. En sak till; en stor och för mig ointressant affär som H&M hade frontat en ekologisk serie och det fanns både strumpor och underkläder av ekologisk bomull. Utvecklingen går alltså framåt!
Allt kan väl vara ekologiskt?
Vem köper allt som inte är eko i affärerna?
Jag känner ingen glädje eller något intresse för giftigheter.
Se här: lite ekologiska guldfynd från Granit och Sloggi.
Torsdagar ter sig numera som en rutindag och det känns osedvanligt bra. Veckans lite större städ inleder, med avbrott naturligtvis, sagoläsning och amning till exempel och så småningom följs detta av lunch, gärna goda rester. Samlar ihop småpojkarna och klär dem varmt, för trots vårens oväntade värme så vet man aldrig. Rask promenad med ett barn i vagn och en i bärsjal. Mot återvinningsstationen som första delmål, därefter vill jag så gärna hinna fram till bokbussen som stannar på vårt lilla torg klockan ett. Jag hinner oftast och det lämnas, lånas och pratas. Älskar bokbussen! Förr bodde vi granne med torget och det var så lyxigt nära då. När vi vinkat hejdå till bokbussen blir det kravmjölksinköp i vår lilla affär och upp och hämta dagens tidning i mammas lägenhet. Någon gång besök i vårt lokala bageri, men vi (läs min man) bakar ju ekologiskt surdegsbröd själva. Hemma blir det läsglädje utav låneböcker. Stora barnen hemkommer. Efter mellis väntar lek, vid god väderlek, i det som kallas trädgård och tänka sig; snart är den inte vår längre. Vemodigt? Nä, jag ser både Botaniska trädgården och Stadsparken som mina trädgårdar som någon annan tacknämligt sköter om. Men var själva vårt nya boende ligger är ännu så länge skrivet i de där stjärnorna.
V tar digitalbilder som är hans verklighet, genom fönstret och från barnets underifrånperspektiv. Där ute blandas stjärnor och moln och träd och fåglar och grävskopor - så stort och nytt och spännande för en liten människa. Det är ändå ingen vacker syn alla dagar. Den värld som inte är hemmets. Stackars alla små ensamma barn som ingen orkar se. Läser Kulla Gulla för de stora barnen, denna något tårdrypande men kanske ändå, för små barnaöron, informativa berättelsesvit. Historiskt är det inte länge sedan i Sverige barn var handelsvaror och våra underlydande och inte blott viktiga för sin bara existens. Må jag ha lyckan, styrkan, visdomen att få barnens uppmärksamhet, att få dem att veta att det är en stor och farlig värld där ute men hanterbar om lugnet infinner sig och ögonen blickar klart mot skiftande himlar. I de olika åldrarna vill de nu klara sig själva, i staden, på bussen eller som för V i trädgården. Så små, så påverkbara. Om så vore att alla vuxna uppträdde som kloka vägvisare. Varje barn en gåva, varje barn ett hopp om något bättre.
Chokladälskare är jag - min enda riktiga last om det nu ens är någon. Saveurs et Nature, ekologisk fransk choklad med tranbär och utan sojalecitin, blir vårens Malvalin-favorit. Den ger den där goda, mjuka lyckokänslan. Chokladutbudet inne i Lund är annars relativt stort numera när det gäller ekologisk choklad. Funnit några smakrika, en med blåbär och en med gojibär och en som bidrog till att regnskog räddades(!), allt på anrika Ahlgrens. Choklad som bara är så fina i upplevelsen! Bra för en liten mamma att bli så glad ibland över något ganska ytligt tror jag.
Införskaffade en himla massa tvättnötter från Jordklok och fann då samtidigt en sopbil till V, som just nu är besatt av stora maskiner av alla de slag. Denna sopbil är av återvunnet material och jag som ogillar vanlig plast i stort, kan då acceptera denna som leksak. Det kommer den lille att tacka mig för, han ska få den helt oväntat. Han är inte bortskämd med gåvor och någon snällare liten person att ha hemma, samtidigt som en bebis huserar i hemmet, finns nog inte. En stor sopbil kan vara honom väl unt. Så bra som han leker själv medan den upptagna mamman far omkring och håller ställningarna. Emellanåt gör jag dock inhopp med en saga eller tågrälsbygge eller lite gos eller en vårpromenad. Tänker på när den minste snart är med i leken på sitt sätt och jag kan bara ha förhoppningar om att V fortsätter att vara så omtänksam och mild som han är nu mot honom. Kärlek i sin minsta men största form, så känns det.
Det blev som jag tänkte: våren kryper fram när vårmånaden anländer. Den medför att jag med ökad tydlighet känner det rastlösa inom mig. Bara vill så många allehanda saker. Skriva…, skriva, ja vad? Men ändå… skriva. Jag, en mamma som vill yra omkring bland blomblad och gräs och bibliotek och i väntan på detta så intar jag mörk ekologisk choklad, ibland med smak av blåbär och beställer vårbyxor till V hos coola Oii.