Lindrande

Så äntligen kom hon med lilla O

ljuset föll in bland trasiga skärvor 

och ångest kännbar i armvecken

närmade mig den jag till synes är

och bleknade omvärldens sataniska oordning

Se ljuset

Krossade drömmar i varje steg

sluta dröm och se det verkliga livet 

som inget annat är än en tistelliknande sak 

anskrämlig och gör ont in på mjuka huden 

mina ögon ser ändå vidunderliga ting mellan allt

bortom det som verkar sanning 

mina sinnen anar rosen 

aldrig taggarna

som plötsligt vidrörs 

förvåningen av smärtan är alltid lika ny 

men rosen den finns kvar 

det är den jag minns

Drömmarna i skogen

I mossan vilar drömmarna jag viskade, tänkte

för ingen stod mig nära att dela 

huset kvar vid sin plats 

intill skogen

själlöst i tiden

det var inte så jag drömde 

kan inte närma 

vill inte känna den sentimentala meningslösheten  

och det får vara som det är 

skimret är mitt 

ingen kan ta ifrån mig min tro på under i en tillvaro som spräcker illusioner

Fragment av ett brev till en Far

… är du en person som jag tänker på oftare än du anar.

I tankarna finns en sorg över hur allt blev och en förundran

över hur människor behandlar sin avkomma.

Mycket i mitt liv har präglats av din inverkan på mig

och den obehagliga känslan av att andra utomstående

kan vara mycket mer betydelsefulla.

När jag nu själv har barn kan jag inte förstå den prioriteringen.

... Vi vill leva ett stillsamt liv med våra barn

och omge oss med människor,

som ger stöd och kärlek i alla situationer.

... det som har hänt har hänt

och om allt inte skett precis som det har skett,

så hade inte exakt just våra två senaste

små ljuvliga söner funnits till!

Detta ger tröst och mening.

... Du klev av tåget med dina egna barn i

och vill nu i stället försöka åka med en bit med dina barnbarn.

Det förflutna hinner dock alltid i kapp ändå.

Att gå via barnbarnen och undvika att reda ut

och försonas med alla de egna barnen,

är inte hållbart i längden.

Men det blir för stort, för obehagligt.

Och det förändrar inget i grunden.
... jag är skör, rädd och går ibland vilse i tankarna...

... Jag får se bortom människor som du och hon

och era attityder och tillkämpade förfining.

Det enda jag vet är att det inte är du,

som du var för mycket, mycket länge sedan,

du är större och mer levande än så.

Det är, lite förenklat, dina olika kvinnor som styrt upp dig

till den man som de ville ha,

det i sig har varit en trygghet för dig.

Där har vi också en nyckel till varför allt gått fel.

Vi ville dig, aldrig dem.

… gråter när jag anar din stora ensamhet.

Det är jag som tonar ner det som har hänt genom åren,

det är jag som rent av ibland kan försvara dig.

För att orka ser jag dig likt en kärlek som försvann

och det är bara att acceptera,

det är ju så det kan vara i livet.

... Vi bygger alla vår tillvaro, vissa bygger ibland endast av luft.

... på ett sätt har du ändå alltid en plats i mitt hjärta -

kanske en tröst?

Inte tyst

Det är inte i tystnaden svaren finns.
Det är i kaoset i mig där alltings grund vilar.
Bara jag vet.
Som att varje moln bär en uppgift
och det är därför jag inte kan se mig trött på himlen.

Inre kraft

Mitt inre är i omlopp.
Oavbrutet.

Mer än brukligt.

En tröttande känsla som antagligen förstärker min sensibilitet.

Ingen vila utlovas någon dag.

Fast i dag ändå så hände det; jag bara försvann in i mig själv,

alla ljud och intryck stannade av.

I detta kände jag barnets rörelser.

För första gången!

Kraft.

Magin i livet

Mina tankar och de grunder de vilar på är komna av den jag är och det jag sett och upplevt i denna vår värld. Någon speciell känd lära eller tro tillhör jag inte. Jag är jag och min inre variation kan variera, det finns förstås en del idéer jag står fast vid, men jag låter mig inspireras av livet och ta de delar helt fritt som kan berika mig och inte låsa mig. Vid mina studier i Uppsala en gång för länge sedan, ägnade jag en av mina uppsatser i etnologi åt vit magi och i detta fall häxmagi. Ämnet hade intresserat mig länge och jag ville tala med och möta de som upplevdes som häxor. I Stockholm i kretsen kring Jolanda den tredje, mötte jag två magiutövande kvinnor - ingen av dessa kallade sig häxa, en av dem gick hellre under namnet esoteriker, d.v.s. innehavare av en dold kunskap. Själv skulle jag aldrig kalla mig för någonting - det skulle kännas förmätet. Utan epitet är jag fri, både till det yttre, men även till det inre. Det var hurusom inspirerande och kärleksfullt att möta dessa kvinnor. I en intervju som jag och en till gjorde med dem så sades mycket bra och vackert och en ödmjukhet präglade orden. Inget uppseendeväckande kanske - men det handlade ändå om livsviktiga frågor och då det uttrycktes av andra i samma intressesfär som jag, så blev det så uppenbart tydligt att livet inte behöver vara så svårt - bara vi skärper oss typ. I det som sades fanns en tröst. Vi människor behöver trösten. Som att onda saker kan resultera i att de goda krafterna vaknar. Essensen av intervjun blev att om varje människa började bry sig om dem de har omkring sig, så skulle alla till slut bli hjälpta! Så enkelt och tydligen så svårt.

Magi kan ha många definitioner, en är tankens skapande kraft. Den är fin, för då ser man tydligt att det är tankarna som till stor del styr oss och om vi kan koncentrera tankarna på det kärleksfulla i livet så vore det magiskt bara det! Kontakten med alla ens känslor är förstås första steget och stommen till magin kan sägas vara de fyra elementen; luft, eld, vatten, jord och det är inte alls så flummigt som det låter. Varje element representerar något unikt. Brister hos individen av något från de olika elementen, skapar obalans. Överlag tycker jag att människan borde lyssna mer inåt, vem vill starta krig då? Om konsekvens-tänkandet fungerar så startas inga krig, för då har man avslöjat sin egen litenhet och ointelligens, tänker jag. Livet blir precis så magiskt (kan ha många innebörder, se det t.ex. som kärleksfullt och närvarande) som vi vill att det ska bli. Om vi vårdar, värnar och ser de levande varelser vi har i närmsta blickfånget är första steget mot en bättre värld taget. Finns sedan kraften att ytterligare höja blicken till en större krets, så utökas kärleksfullheten i världen. Alla får tro vad de vill, så länge ingen skadas och om ”häxor” i dåtid och nutid inte hade förföljts eller förlöjligats så hade bägaren med onda ting i världen inte varit så välfylld. De religioner som utger sig för att vara goda men sedan ändå förtrycker andra, kommer alltid att framstå som en gåta för mig. De har dränerat sina trogna och troende på egna val och tagit dem i besittning och gjort dem förvissade om att tryggheten och sanningen finns i skrifter. Så länge det är på detta vis har vi ”de olika åsikternas bråk” i världen. Skrifter kan stärka och inspirera, men aldrig tala sanning i stort och i varje ögonblick.

Sanningen - den föds i varje stund och ändras därefter.

Det har livet lärt mig.

Eko levererat och kattvän att minnas

(Bilder lånade av butiker nedan)

Jag vill berätta om min egen lilla nätet-miljökonsumtion på sista tiden. Först ut var en ekoleverans från Ecozoom som säljer vuxenkläder och det andra var Nature Kids som hade lite fyndpriser på barnkläder. IM Fair Trade hade ett mycket gosigt ekologiskt badlakan till lillen och icke att förglömma Gräddhyllan, där deras ekosortiment intresserat mig mycket. Urban Elk heter märket, med fina tryck på kläder till bra priser, perfekt till de i omgivningen som väntar smått. En ekologisk body till alla nyfödda - något annat är väl otänkbart i dessa dagar?

Här hemma har vi haft en liten fin minneshögtid för Artemis-katt, nu borta i över tre månader. Lilla snälla kattvän, vila i frid om det är så som vi befarar. Sorgligt så det skaver. I ljusets sken talade vi om henne och tårar och vackra ord blandades och barnen var så berörda efteråt - livet ger och tar. Och vi har fått oss givet tre av hennes ungar och det är en gåva i kärlek.

Ny gryning

Som en ljusning, som att en ny kraft tar vid när den gamla förbrukats – så blir det om viljan finns. Allt har sin fördolda mening, denna slitna fras är det enda som besitter en egentlig sanning. För om inte OM hade varit, hade inte livet blivit som det blev. Bara framåt, för bakåt är stängt och tillhör en dåtid som inte ska eller kan återkallas. Varje gryning så vaknar stilla blomman som slutit sina blad kvällen innan. Och när solen lyser då tar växten emot hela det väntade livet och bara är i stundens värme.

Barntänk

Barn tänker och frågar och allt blir så klart

och stora människors dumhet vet inga gränser.

Ska jorden gå under mamma? Varför gör ingen något?

Varför fattar inte alla att man måste köpa ekologiskt

och tänka på miljön... - hennes gråt tar över.
Tröstas, lugnas – sedan vet inte ens en mamma mer.

Jo, tre förhållningssätt: ge upp, fortsätta förstöra eller

Kämpa På - på ens eget lilla sätt.

Hoppet – ger livskraften liv igen.

Flyktig

En blomma, en växt står för den flyktiga skönheten.
Den lindrar ändå när den varar.

Något

Det finns något som ger den där sinnesstämningen,
där livet liksom lyser upp i det som känns svårt.