Som det är nu så hinner jag inte läsa böcker som förr. Innan jag somnade så läste jag alltid i en bok, annars somnade jag helt enkelt inte. Nu ser jag en kudde och sedan minns jag inget mer. Men seriealbum då? Serier ska jag väl hinna och orka läsa ibland tänker jag, kanske när lillen sover. Ska jag läsa serier så måste det vara serier med hjärna och sådana skriver och tecknar bl.a. följande sällsynt begåvade personer:
Liv Strömquist som strålar med sin starka samhällskritik. Hon skildrar hur kvinnor har det och har haft det i årtusenden, ofta beskrivet med en djävulsk svart humor och även med helt briljanta skildringar över världens alla giriga och onda:
100 procent fett och
Einsteins fru. Och
Li Österberg, som tecknar så snyggt om mänskliga relationer. Hennes nya har jag dock ännu inte läst:
Det är inte så här det ska vara. Om människor som längtar efter att leva på riktigt, men som inte vet hur man gör. Sedan finns
Lena Ackebo och hennes kritiska och roliga blick på omvärlden och konsumtion, se bara
Brynebrinks. Ämnena som dessa serieskapare tar upp är så intressanta och jag fascineras av att man bara på någon sida kan skildra så mycket. Avslutar med serien
Nemi av
Lise Myhre. Läckra bilder och Nemis oppositionella utspel, om än ibland något barnsliga, är lite välgörande ändå att se. Om vi bortser från hennes dåliga vanor och fokuserar på allt bra med henne, som att hon värnar om djur, är vegetarian och galen i allt magiskt, så är hon en annorlunda och inspirerande seriehjältinna. Märk väl att jag bara presenterat kvinnliga serietecknare. Vad betyder det? Jag läser manliga också, men det är mer sällan de sätter sig i mitt medvetande och tänder upp tankegnistan. På bokmässan råkade jag förresten bli medlem i Ordfronts
Galago: ett forum för moderna svenska serieskapare och konstnärer. Det innebär att jag nu får hem olika och vitt skilda serier i en medlemsbok. Det ska bli spännande, antingen passerar det obemärkt det jag läser och ser eller så blir jag helt tagen. Bild + text kan bli driven handling: jag älskar det!
Älskade stora pojken. 
Sofia för mittimyllan berättar om sitt miljöengagemang
Om blommor: tänk rättvisemärkt eller tänk bort.
Ännu en guide. Men eko. Men fin. Men bra.
Snart, snart kommer butik Malvalin att sälja
På Meloa fann jag en urfin plånbok med design från Holland.
Om någon nu gillar dofter i parfymform och letar en miljövänligare så är det ett svårt uppdrag – mannen och äldste sonen har dock lyckats hitta sin favorit och den kategoriseras som herrdoft men passar lika bra till kvinnor. Quiksilver heter den med doft av sandelträ.
Den finns nu att tillgå en Rättvisemärkt OCH Ekologisk choklad tillverkad i Sverige! Min enda last i lyxig förtäringsväg är just choklad. Relativt mörk sådan. Smaken på Malmö Chokladfabriks nya lilla goding är underbar - rent objektivt alltså. Aromatisk och mörk lite fruktig smak, men inte alltför svår. Barnen ville smaka mer, men det är ju en vuxengodsak. En riktigt god sådan. 
Ubuntu Cola borde ta över för jag avskyr verkligen Coca Cola och allt den står för. Den vanliga colan finns överallt och många dricker den – många barn. Obegripligt. Obetänksamt. Vet någon exakt vad den innehåller? För mig står den för allt det som jag inte uppskattar med Amerika, där finns mångt och mycket nytänkande och sunt också, men vissa saker är så uppenbart dumma. Ubuntu – Fairtrademärkt Cola är däremot tillverkat av råvaror som odlas och tillverkas under bra förhållanden och där odlarna ges en rättvisare ersättning för sitt arbete. Ubuntu är Sveriges första Rättvisemärkta Cola. Namnet Ubuntu kommer från det afrikanska zuluspråkets ord för medmänsklighet och solidaritet och ska symbolisera att vi alla är beroende av varandra. Jag vet, det är bara en dryck – men allt av människan tillverkat sker inte alltid på bästa sätt och det tål att tänkas på. Välj alltid det ”snälla” alternativet - inom allt. Som dryck är dock vatten, livets källa, att föreda. 
Mitt första livsfrö nu 10½!
