Ekologi-Ekonomi

Den lille väntande bebisen kan vänta på ett nogsamt eko-urval.

Även syster S ekostylade lille O´s garderob ännu mer.

Ecoloco som är ständigt i tiden förändrar sin hemsida

och har fina erbjudande till oss som tänker eko-logi och eko-nomi.

(Bilder lånade från Ecoloco)

I väntans mitt

Kommen till över mitten av grossessen. Älskar att vara gravid, älskar väntan på det som har gett mitt liv en mening utöver allt, om man säger. Tänker på namn, ofta, även när jag inte är gravid. Tänker på ovanliga, mjuka, starka, väna namn som bara känns så, så… som man vill säga dem om och om igen och bli lycklig. De namnen är få och jag väljer gärna uni-namn till pojkarna och vackra flicknamn till flickorna. Omedvetet? Kanske känner jag att det är pojkarna som behöver närma sig allt det vi i mänskligheten kallar kvinnligt. Min åsikt. Min erfarenhet. Klockrent för mig alltså. Men det finns urljuvliga pojkiga pojknamn som jag smakar på ibland och systern min hittade ju ett av de finaste till sin lille bebispojk.

Jag har ett flicknamn som jag ”kommit på”, på bokstaven I (vill ha det lite hemligt). Det visade sig finnas i en norsk roman och för mig står det för halva fadern och halva modern, via våra namn. Pojknamn har jag inga grundbra just nu, använt de två finaste i universum redan ju.

I andranamn får alla barnen alltid ett släktnamn kommen av någon som varit en god människa och betytt något viktigt. Namnen måste också vara vackra förstås. En hel del släktnamn går totalbort i detta sammanhang - de uppfyller inget av kriterierna... Min snällaste mormor som råkade ha tre vackra namn (Alva Linnea Sofia), kan bli överrepresenterad i andranamnsvalet om det är en flicka vi väntar. Är det en pojke får det bli Emil i andranamn, finns på bådas sida. I mitt fall är det min mammas farfar; smeden Emil i Sinnerbo i Smålands mörkaste. Han föddes exakt på dagen hundra år innan jag föddes och fick 8 barn med sin Emilia. Hans öde blev att utvandra till Amerika, liksom några av barnens hans. När allt var ordnat för dem i nya landet skulle även Emilia och resten av barnen dit, men kriget kom emellan.
Jag längtar höst, lite tokigt kanske. Men efter en dag som innehöll lång promenad till stan, lite loppiskoll på ett av torgen, biblioteket och en vända på Kulturen – inföll en lätt trötthet. Den höga luftfuktigheten håller i sig. Jag sa flera gånger till fadern att tänk om vi varit på semester i en storstad nu och dragit runt i värmen med alla barnen i t.ex. ett varmt Paris. Jag blev ännu tröttare. Sådant kan man ju göra på hösten möjligen. För min del är lilla Lund fullt tillräckligt just nu. Och överkomligt rent ekonomiskt.

Min äldste son var med mormor i Köpenhamn. De hade det underbart, kanske något varmt och otroligt dyrt, så den staden får anstå för oss tills vidare. Men jag drömmer lite lätt om att jag och min älskling vandrar utvilade i Köpenhamn kring bakgator och områden som ger just den inspiration jag alltid eftersöker. Gamla hus, mysiga butiker, sköna små matställen och vackert, vackert. Lite som i Paris kanske. Eller Lund på sina ställen. Längtar ännu mer höst nu, vackra mättade färger och höstkläder; se mina eko-önskebyxor nedan. Känner ingen som är lika omodernt tokig i velour som jag.

(Bild lånad från Gudrun Sjödén)

9 år

Bara ett barn kan längta så.

Hon somnade lycklig i kväll.

Födelsedagen är en olik dag.
Bara ett barn kan glädjas så.

Att välja det bra

Det är som när jag går in i en mataffär –

jag går till den hyllan jag gillar (eko) och så är jag nöjd.

Det andra bortser jag ifrån och undviker att störas av.

Ser till det positiva som berör mig.

Samma förfarande har jag när jag besöker andra konkreta platser,

så som t.ex. Mossagårdsfestivalen som i år besöktes privat.

Jag plockade det jag fann givande.

Underbart mjuka barnkläder från mitt favorit-ekomärke Serendipity

och ekogodis från Sjölunda gård,

rättvis choklad från Världsbutiken Themba

och ekologiskt frukt och grönt från Mossagården

och sedan är jag vuxet tacksam

och ser till barnens nyfikna glädje.

Barn och jag hittade förresten en ny artist Cilihili

som fann vår odelade uppskattning.

Nytt minsann

Malvalin.se har nya miljövänligheter att visa!

Lovely

Det var en fin helg. Finaste mormodern på egendag med systrarna.

Malmö Museer, fantastisk lekplats och ekologiska Slottsträdgården.

Sedan galet ledigt med älsklingen och bara lovelovelove

och goood mat och egna tankar

och musik och film och underbart!

Loppis på landet också och de finns i två varianter:

de som säljer allt skräp som finns i vansinnig oordning

och de som visar fram det vackert och enastående överblickbart.

Mammadag

(mittimyllanbild)

malmö med min mamma
mysigt
mumsig mat
miljövänlig mersmak
massor med människor

En dag igen

Givet blir minst en Österlendag varje sommar.

Jag tar in det ögat ser och försöker stanna i det.

Minns andra dagar,

minns förra sommaren

och ett år är ingen lång tid,

sett i lite perspektiv.

Återbidrag

Så var det dags för vårt bidrag till andras återvinningsköp.
Med lånad bil fick vi agera försäljare och inbringade över tusen kronor
som i sinom tid blir investerat i nya loppisfynd
och alla fina överblivna saker åker inte in på vind igen,
utan skänkes med en befrielse.
Eget Malinfynd: fyra gröna Annor av riktigt äldre snitt

till lilla samlingen av vackraste mitt festporslin.

Landets dagar

Tydlighet.
Närvaro.
Angående mig, ja för att öva mig till detta.
Landets tystnad kan befrämja dylikt.
Annars sanslösa loppisställen.
Men guldfynd för oss - gammalt, vackert.
Hemlängtan slog till och utan staden förirrar sig mina tankar numera
alltför långt bort bland alla uråldriga träd och oändliga vyer.

Landet - de otaliga loppisen ger landet klart merpoäng -
fastän mer eko står att finna i staden
är min klart subjektiva och möjligen lite överilade tanke.
Dock allt bilfarande till de mest undersköna platserna
och landsortsaffärernas icke digra utbud av ekologi -
ger en förundran i mitt sinne.
Landet torde ju vara ekologins hemvist.
Ljuvliga land - men baksidan slår hårt -
bilar, traktorer och lastbilar! -
som de stör friden.

Jag vill drömmen om landet.
Jag vill poetiska syner.
Utslaget hår och vackra kläder bland träden
och blommande dofter och mjuka mossbäddar
och solgläntan väntar och naturen är mystik
och jag är ett med min natur
och inget praktiskt
bara underbara skönhetsupplevande stunder.

I skogen föddes min själ - har jag alltid tänkt.
I skogen i Småland, i min mormors skog.
På en sten kunde jag sitta i tystnad, förundrad över stillheten.
En fågels skri, men tystnad ändå
och jag hämtade mig åter in i mig själv.
Då var det så.
Nu, en saknad som rymmer allt och alla som var i min tid då,
en saknad som inte har något slut.

Dagarna utanför staden

En annan andning. Lättare.

Att lämna hemmets invanda vrår kanske blev nödvändigt.

Svalare dagar väntar.

Lite som att jag längtar.

Inre kraft

Mitt inre är i omlopp.
Oavbrutet.

Mer än brukligt.

En tröttande känsla som antagligen förstärker min sensibilitet.

Ingen vila utlovas någon dag.

Fast i dag ändå så hände det; jag bara försvann in i mig själv,

alla ljud och intryck stannade av.

I detta kände jag barnets rörelser.

För första gången!

Kraft.

Passande dag

Det finns nedskrivet varje år,
mina nogsamt utfunderade tips på de där somriga aktiviteterna:

- de där på hemmaplan

- de där vanliga

- de där ändå uppskattade

I dag passade promenad genom Lundagård

och falafel på Stortorget

och blommande blomstrande avslutande stund på Botaniskan.

Bara så

När det bara är vi - vi som ska vara -
då är det bara så bra.

Vill inget annat.

Bara lugnet, det stilla och så klart det trygga.

Bilens lömska lockelse

Bilar. Ja, inte gillar jag dem. Tänk på allt elände de orsakar för miljön och för allt levande. Visst, tänk också på all glädje, alla möten och resor. Jag ser dilemmat och har ingen direkt lösning på bilproblematiken. Jo, men i så fall en radikal som ändå ingen hade gått med på. Min önskan blir att nästa generation, mina barn, kommer att leva på ett annat sätt så att bilen inte blir så central som den är nu. Hoppas kan jag ju, fast nu har jag en biltokig liten son hemma, fullständigt biltokig. Ska det uppmuntras?
Jag försöker se det som att han bara vet om glädjen med rullande fordon och det andra får komma sedan. Min dotter nummer två var lika tokig hon fast då var det motorcyklar, traktorer och grävskopor som var intresset. Så stort att fadern fick cykla omkring och leta upp byggarbetsplatser så att de stora underverken kunde beskådas på nära håll. Son nummer ett var fabulöst fascinerad av knappar och vindkraftverk och jag var lite tacksam att längtan efter bilar lyste med sin frånvaro. Dotter nummer ett såg bara allt som kunde pysslas om och bäddas ner, hon delade inte alls lillasysters udda intresse. Se, fyra olika barn - personligheter och vad som är inlärt och vad som är deras personliga läggning är svårt att säga. Jag har försökt att tänka på en variation i leksaker oavsett om det var en flicka eller pojke, men de blev säkert påverkade ändå. Och jag kan lite hemligt tycka att det är häftigt med en biltokig flicka och en pysslig pojke. Då tror jag att deras inre leklust fått vara fri. Nu när jag har en liten bilpojke ska jag kanske tänka att även hans leklust är fri för han vet ju ännu inget om leksaksaffärernas indelning på flick/pojklek och leksaksreklamens könsrollsbudskap och framför allt ”folks” enfaldiga uppfattningar. Och det där med bilens inverkan på miljön, det blir min mission att inpränta i den stackaren. Snart. Inte än.

Må så vara att jag, den där modern, inte gillar just vad symbolen leksaksbil står för. De bilar som lillen har är ärvda, loppisfunna och faktiskt fina så där som småsmå varianter kan vara. När han leker helt i lekens värld med sina små bilar är det så speciellt att se - och som ett litet tillägg här - för balansen skull - så kan ingen som han bädda ner dockan i min gamla 70-tals vagn.

Loppis, medeltid och hemmaspa

Det blev åter en gång att beskåda backluckeloppiset.
Stort och mycket.

Ingen systematik för min del,

inte som maken som letar film och bara film.

Fast plötsligt förärades jag en kanna

att ha midsommarblomster i sa han.

Jag själv fann skönt slitet porslin och en liten gul Citroën.

Minns att vi ropade "Ente" (anka) när vi såg dem i barndomens Wien.

Så visit på den årliga Medeltidsfestivalen på Kulturen

som vi gav två dagar, för barnens skull.

Lite stämning och folkliv och en föraning om att sommaren återvänder.

En födelsedagsgåva från äldste sonen blev verklighet i kväll:

hemmaspa med inpackningar, bad och massage.

Lisen Organics ringblomsolja var enastående i doft och känsla.